Börjar imorgon !!

Yes då har man vart på intervjuen idag på uppdrag ifrån Manpower.
Jag va där kl 10:00 och träffade två trevliga kvinnor som ville prata i mun på varandra över hur bra företaget va och vad tjänsten kommer att innebära. Dom va jätte trevliga och vi kom bra överens.

När jag gick därifrån så kändes det bra, jag kände att jag faktiskt ville ha det här jobbet/uppdraget. Dom sa till mig att dom skulle ha ett svar senast måndag, så jag antog att det kanske inte skulle bli jag, för dom ska hinna träffa andra kandidater/konsulter ifrån Manpower, som säker kan mer eller nått.

När jag kommer hem, så ringer min PA (chef). Det har alltså inte ens gått mer än 2,5 timmar sedan jag va där. Min PA säger att dom hade ringt henne nästan på en gång och sagt att dom vill inte träffa flera konsulter för dom ville ha mig!!!! Jiiiiiipppiii !!!!
Dom vill att jag börjar redan imorgon!!! Det är ju helt otroligt bra, helt otroligt skoj!!
Det känns så underbart, jag kommer ut på jobb igen och dessutom på nått som passar mig mycket bra, administrativa sysslor.
Fakturering, reklamationshantering, kreditupplysningar, avtalshanteringar, mycket kontakt med flygbolag.. etc
Allt lät så spännande! =)

Så imorgon börjar jag mitt nya uppdrag!
Dom vill att jag kommer in 09:00 imorgon fredag.
Arbetstiderna är varje dag mellan 08:00-16:15 Vilket är alldeles kanooon bra juh!
Sen har dom flex tider oxå, så man kan komma in tidigare och sluta tidigare eller tvärtom. Och just det arbetssättet har jag strävat efter att ha ganska länge.
En arbetsmiljö som inte kräver att jag ska sitta fast vid telefonen och vissa tider, utan allt är lite mer fritt, i min takt, mitt eget ansvar, mitt egna lilla kontor!
Så om jag inte bloggar imorgon så är det för att jag har fullt upp på mitt nya uppdrag ! =)

Det känns verkligen som att en vind av positivitet har flygit förbi mig. Nu är det bara en sak kvar mer eller mindre. Bostaden.
Idag kl 18:00 ska L och jag gå på en visning, en andra hands lägenhet.
Så nu behöver jag ha kvar lite av den vind som flygit förbi och se till att vi får den här bostaden fort som bara den.
Bloggar mer om hur det gick med bostaden, lite senare ikväll. =)

Kramar /DKQA

Nytt uppdrag på gång.....

Jag har suttit utan uppdrag nu sedan jag kom hem ifrån semestern, vilket är snart 2 veckor sen, nja kanske inte riktigt men i alla fall 1,5 veckor sedan.
Jag är inte den som gillar att sitta hemma hela dagarna och inte ha nått att göra. Jag blir rastlös och kan lätt hamna i depressioner om jag inte har jobb.

Men så idag verkar det mesta vända..
Manpower ringer mig och säger att dom har lite panik. En av deras konsulter har blivit sjuk för en längre tid och den tjejen va ute på ett långtidsuppdrag ute hos en av Manpowers kunder.
Så nu behöver dom en konsult som är snabblärd och kan hoppa in istället för den tjejen.
Jag sa att jag är redo att hoppa in, jag har inget uppdrag och vill gärna komma igång så fort det går. Sen har jag även bett om att få komma bort ganska mycket ifrån telefon jobben som jag hittills haft och vill ha mer administrativ, vilket just detta va, så det passar mig väldigt bra.

Så den här kvinnan som ringde mig (personalansvarig = PA) sa att hon skulle återkomma till mig lite senare, hon skulle ringa kunden och presentera min profil för dom och se om dom vill träffa mig på en intervju.
25 minuter senare så ringer min PA och säger att kunden vill jätte gärna träffa mig imorgon kl 10:00 för en intervju !!
Så imorgon ska jag träffa en Lena W och presentera mig.
Håll nu tummarna för att jag får detta uppdrag och kanske kan börja redan på måndag nästa vecka!! =)

Kramar /DKQA

Carlo armbandet med hjärtat på

För ett några veckor sedan så va jag ju på semester på Mallorca.
När vi flög dit så hade man möjlighet att beställa taxfree på flyget (som man alltid har).
Jag beställde ett jätte fint Carlo armband och man skulle få två örhängen på köpet.

När vi kom till flygplanet så låg paketet där på sätet, i en jätte fin förpackning och allt.. men när jag öppnade det så va det bara armbandet som låg där.
Det fanns inga örhängen i kartongen.
Så jag sa till dom som jobbade på planet och mannen sa till mig att dom beklagade men att jag fick skriva in min adress på en beställningslapp istället så skickar dom örhängena åt mig, hem.

Sagt och gjort, jag skrev in min adress och gav lappen till han. Sen tog jag på mig mitt fina armband i silver och hade den nästan hela semestern på mig.
Jag är en person som tar vara på mina smycken och saker väldigt mycket. Jag är inte slarvig eller nått heller.
Men en dag under vår semester så märker jag att ett stort hjärta som hängde på armbandet va borta.

Det fanns ett stort hjärta och ett litet hjärta, dom hängde ifrån armbandet och föll ner jätte fint på handleden.
Men det stora hjärtat va bara borta, antagligen hade ögglan som den hängde i vart lite öppen och där hade den lossnat.
Det va inte så mycket mer med det, det går inte att göra nått heller då vi inte kunde leta efter det på nått ställe för just den dagen hade vi vart på en lång båt resa och antagligen låg hjärtat i havet eller på båten.
Men armbandet funkar och kan ju ändå användas så jag lät det va.

Idag kom jag hem till min lägenhet för att jag har en visning och ville ha lite städat och rent här innan. Så jag sa åt min släkting som bor där nu, att ge mig några timmar i min lägenhet så att jag kunde ha min visning.
När jag kommer hem så ligger det ett paket i brevlådan/brevinkastet och när jag öppnar det så är det paketet med örhängena som mannen på flygplanet hade lovat mig.
Jag vart jätte glad och öppnade den lilla lådan och vad ligger där...

Jo då ligger både örhängena och ett nytt armband där i !! =)
Det kändes lite som att turen började vända där för mig, allt har vart lite grått och mulet för mig dom senaste veckorna efter att jag kom hem ifrån semestern. Kanske låter lite larvigt men det kändes så i alla fall, det va super nice att få se både örhängena och armbandet med det stora hjärtat på.
Så tack så mycket Fly Nordic för mina smycken och för att ni höll ert ord! =)

Kramar /DKQA

Barn och allt sånt....

Det börjar kännas lite väl ensamt och en liten panik väcks i mig.
Dom flesta jag känner har redan barn sedan ett tag tillbaka, dom har sina familjet, sitt boende och sina trygga och relativt stabila förhållanden.
Själv är man snart 30 år, är i ett ganska ostabilt boende och har ganska nyligen startat ett förhållande.
L och jag har inte ens vart tillsammans med varandra i 1 år så barn och familj är inget som kommer på frågan just nu.
Vi är mitt uppe i att njuta av varandra, umgås, lära känna varandras sidor och resa ihop.

Men när man pratar med vänner & bekanta, när man ser dom, hälsar på dom och är med dom så ser man barn överallt och får alltid frågan "när ska ni ha barn då?".
Det är en fråga som jag aldrig har svar på.
Jag har haft flera förhållanden men dom har aldrig lett till mer än 2-3 års förhållande, man har aldrig hunnit komma till barn frågan.

Jag är inte den typen som skriker och längtar efter barn men jag vill nog ha det någongång i alla fall. Jag vill inte va ensam för resten av mitt liv och även om jag har min partner så vill jag ha något i framtiden, som är av oss båda.
L delar samma tankesätt som mig och är i min ålder han med.

Av alla vi vänner och bekanta så är det nästan bara jag och C (en barndomskamrat) som är kvar. Han har inte ens ett förhållande och lever sitt liv i ständigt resande och sena kvälls arbeten som DJ. Han trivs med sitt liv men saknar självklart en partner och den trygghet man känner då.
Vi pratades vid här om dagen om just barn, det är inte nått jag tänker på ofta men det känns lite som en smäll när han sa "nu är det bara du och jag kvar D".
Då hajade jag till lite och kände att, ja nu är det bara vi kvar...

Som det känns nu i mitt liv så är barn väldigt långt bort, då jag inte har nått bra att erbjuda ett barn alls. Jag har inte trygghet, stabilitet eller ens ett stabilt hem.
Men kommer jag komma till det någon gång? Kommer jag känna att stunden är inne och rätt för barn? Jag vill känna den känslan, att jag verkligen längtar, men jag gör inte det.
Man vill inte va en gammal mor/förälder men som det ser ut nu och med tanke på hur fresh mitt förhållande är så är det ganska långt kvar.

Kramar /DKQA

Vinden har vänt....

Det kanske kan se lite ljusare ut snart..

Med hoppet uppe och fingrarna i kors så hoppas jag på att det ska vända snart för mig och L.
Idag fick jag ett mail ifrån en kvinna via Bostad Direkt som sa att hon skulle hålla i en visning för flera personer imorgon. Hon har sin lägenhet i Hammarby området och har en 2:a för att hyra ut i andra hand.
Så hon skrev till mig och sa att jag va välkommen på en visning!! =)

Det är ju positivt, det är ju i alla fall en bit på vägen och frammåt istället för att stampa på samma ställe.
Nu får ni alla hålla tummarna för mig och att jag ska få den här lägenheten.

Tack Anna och Anna för era stöd, råd och att ni verkar finnas där hela tiden, jag tar er inte förgivna. Mina två Annor =)
( Anna Lillwoodys och A.W)

Kramiz /DKQA

Tar det aldrig slut??

Ibland frågar jag mig om bekymrena aldrig tar slut... Ska det alltid va såhär, att man har det lite bra emellan åt bara.

Som jag tidigare nämt så har jag ingen bostad förnärvarande.
En släkting har min lägenhet, min bror har en vän som inneboende hos honom och jag får va hos min mor då och då.
Jag hoppar omkring lite överallt för att inte va med min mor för mycket då hon tröttar ut mig väldigt mycket. Man är inte 15 år längre som för att klara av att va med sin mor en hel dag.

Men nu är det så att jag inte har så mycket val, jag har inte så många andra ställen att dra till, jag har inte mycket mer alternativ.
Så min mor är det ställe jag kan va mest hos och har mina kläder och allt här.

Nu letar jag lägenhet i 2hand så fort som möjligt tills min "hyresgäst" kan flytta ut ifrån min lägenhet. Men han har fått 6 månader på sig så det lär ta ett tag.
Jag har då tänkt att jag får va hos min mor tills jag hittar nått i 2hand.
Men då kommer nästa grej...
Jo min mors lägenhet ska stambytas, jag trodde det va i oktober och tills dess måste jag ha hittat nått boende till mig. Men ack så fel jag hade..
Det är nu i augusti!!!
Om 2-3 veckor så stambyter dom och mor min drar iväg till en vän då dom river ner precis hela badrummet, väggar, golv, toa och ja, allt.

Så nu är det ännu mer panik, jag måste alltså hitta någonstans att va/bo inom 2 veckor!!!
Det är inte klokt, det är inte rimligt att sak efter sak ska komma över mig.
Nu är det inte långt kvar, nu är det inte långt ifrån att få ett utbrott eller trilla rätt ner in THE depression.
Kan jag bara få tillbaka min lägenhet!!!

/DKQA

Vilken natt!!

Jisses!, vilken hemsk natt jag har haft. Vridande, vändande och en massa fram och tillbaka, ända in på sen natt kl 02:30. DÅ slocknade jag. Och jag som ska upp 07:30 senast även om jag inte har uppdrag.
Jag trodde jag skulle va helt seriöst död idag när jag vaknade, men faktiskt inte. Jag valde att ta sovmorgon och vaknade ca 08:30-09:00 istället.

Min mor är ledig idag ifrån jobbet, så bestämde oss för att testa gå ut och springa lite lätt.
Vi har inte rört oss på evigheter, men det gick bra, vi tog det lugnt mellan att jogga & gå.
Sen kom vi hem och småtränade lite lätt. Det känns bra, bättre i psyket oxå.

Igår hade jag en konversation med L via telefon, eftersom vi inte sågs igår, ang allt jag går igenom och hur jag känner mig i allt med våran sits.
Jag berättade att jag känner mig ensam i allt, att det är jag som har panik, jag som inte har boende, jag som måste fråga mig varje dag vart jag ska sova idag, vart jag ska äta idag, jag som saknar stabilitet, jag som letar lägenhet, jag som ringer runt överallt... etc

Och att jag känner att det enda han gör är, gå upp på morgonen med ett leende och en trygghet över att allt han äger och har är på ett och samma ställe, han går till jobbet, slutar jobba och vet vart han ska, han vet vart hans hem är och mer än så gör han inte.
Han har inte frågat mig hur det går med letandet, han frågar inte om vi ska sätta oss och leta tillsammans när vi har tid, han visar inget som helst intresse alls.

När jag berättat allt hur jag känner mig och hur jag mår egentligen, så mådde han svin dåligt över att han betett sig så illa mot mig, han mådde dåligt över att han saknat intresse och tagit mig förgivet att jag alltid fixar allt.
Jag känner att jag har byggt upp ett hat mot han, jag vill inte se han, vill inte ringa han, vill inte ens veta av han. På nått sätt så hatar jag honom även om jag älskar han.
Jag hat-älskar han. Det va inte kul för honom att höra, men ärligt talat så skiter jag i det, för jag har mått och mår så fruktansvärt dåligt att han inte ens kan fatta det.
Sen finns det lite mer därtill i min situation som gör att paniken i allt detta blir liiiite värre.

Att vara med min mor för mycket går inte, hon suger ur musten ur en. Att vara med min far går inte heller då han har stora bekymmer. Så man känner sig lätt vilsen och ensam i allt.
L säger att han förstår och ska försöka stötta men allt jag känner just nu är faktiskt likgiltighet och hat. Man får hoppas att det går över.

Kramar /DKQA

The Dark Night

Igår va jag och L och tittade på den otroligt kända och efterlängtade filmen Batman-The Dark Night.
Den hade premiär i fredags den 25 Juli, men då när jag kollade på Sf kl 10 på dagen, så va allt fullbokat och det fanns max 10 platser kvar och utspridda.
Sen i lördags så käkade vi för sent på kvällen och glömde helt bort att boka biljetter och gå förbi i tid.
Sen i söndags så kollade jag ca 12 på dagen via internet igen på Söder-Biopalatset och nej, allt va bokat igen. Det fanns ca 2 platser kvar och utspridda. Det va helt otroligt svårt att få tag i Batman!!
Men så hade jag lite tur ändå, jag tittade på Victoria, den andra bion som ligger på söder, där fanns det!!
Det va inte många kvar, men det fanns 2 platser, nästan längst bak och i mitten!

Filmen va kanon bra, mycket bra, den va 2,35 timmar lång och verkligen sevärd.
Så boka i tid och gå och se filmen, det är en rekommendation. =)



Kramar /DKQA

Redan bokat och klart igen...

Som jag tidigare nämt i ett inlägg så kom jag hem för ca 1 vecka sedan ifrån Mallorca (Magaluf/Palmanova). Jag och L va där i 2 hela veckor och hade det så underbart.
Vi hade 50 meter till stranden och allt låg runt omkring oss, det va riktigt härligt, mer kunde man inte önska sig.

När vi kom hem så hade vi fått sån bra uppfattning av Spanien att vi inte kunde hålla oss borta ifrån att kolla nya resor. Så nu har vi bokat en 5 dagars resa till Alicante på nyår !!
Det kanske inte direkt är 30 grader varmt där i december, men jag är glad och nöjd om det är varmare än Sverige, inga minusgrader och inga tjocka vinterjackor. =)
Nu, för första gången, så längtar man till nyår!! Ha ha.. helt sjukt

Kramar /DKQA

Min situiation (långt)

Som jag har det just nu så är det inte direkt världsbäst.
När jag väl sätter mig in i min situation och tänker igenom hur jag faktiskt mår och hur jag har det så mår jag inte speciellt bra.
Mitt humör går upp och ner och det mesta går ut över L.

L bor hos Andreas, sin inneboende och Andreas har fått ett utbrott på oss och har slängt ut sig så otroligt mycket anklagande saker som inte stämmer ens till 1%.
Allt resulterade i att jag inte vill dit mer, jag mår inte bra av att vara där och mår inte bra av att vistas i Andreas hem. Trots att L betalar för sig där så känns det asjobbigt att va någonstans där man inte är välkommen egenetligen.

Min lägenhet är uthyrd till en familjemedlem som inte har någonstans att bo. Jag har alltså ingenstans att bo just nu.
För närvarande så pendlar jag mellan att sova hos min mor, bror och hos släktingen som bor i mitt hem. Påfrestande? O ja, det kan man lugnt säga att det är!
Jag har kläder överallt, jag sover överallt, jag äter och duschar överallt. Det är otroligt påfrestande, mer än vad man kan förklara.
Och sen är det ju oxå så att när man blir äldre och har bott hemifrån i så många år så är det väldigt påfrestande och svårt att bo hos sin mor igen.
Jag älskar min mor, men hon är en väldigt energikrävande kvinna.

Vart och hur träffas jag och L?
Vi ses ute på stan, sitter och pratar sent in på kvällarna på en mc-donalds eller tar en filt och spelar kort ute på en park/äng.
Mysigt? Ja det låter mysigt, men jag vette faan om det känns lika mysigt när du vet att du gör det av den anledning att man inte har nått annat val.

Vi har kommit fram till en lösning:
Jag har gett min släkting (hyresgästen) max 6 månader till för att hitta ett boende för sig och sin partner. Under den tiden så har jag betalat till Bostad Direkt för att se om L och jag kan hitta ett andrahandsboende till oss under dessa 6 månader.
Sen får jag alltså tillbaka min egna lägenhet som är ett 1:a handskontrakt i mitt namn. Och därifrån fortsätter jag och L tillsammans........ om vi kommer så långt....

Varför säger jag så... jo för att jag märker nu att jag vet inte hur mycket mer jag orkar av den här situationen. Jag vet inte hur mycket mer jag orkar kämpa åt oss båda.
Han säger att han stöttar mig, hjälper mig och finns där.. hm.. jaha på vilket sätt???

Han går upp på morgonen och åker till sitt jobb, när han slutar så vet han vart han ska åka till, han vet vilket ställe som är hans hem och han har allt på ett och samma ställe. Alltså stabilitet. Jag: Jag går upp på morgonen, det första jag undrar är vart jag ska ta vägen under dagen. Vart ska jag sova denna natt, vart ska jag duscha denna dag och vart ska jag äta idag någonstans. Även om jag hade uppdrag så skulle det va jobbigt, för det är jag som måste ställa mig den frågan. Vart ska jag sova idag, vart ska jag äta, vart ska jag åka idag??
Det är jag som lever med stressen, paniken och frågorna. Ingen stabilitet alls.

Vem är det som håller koll på bostäderna, vem är det som sitter vid datorn varje dag och söker bostad, vem är det som ringer runt och frågar om jag kan få hyra nått, vem är det som ens tänker på detta hela tiden??
Simpelt, JAG.
Så... vad är det han gör? Vad är det han stöttar mig med? Vad är det han hjälper mig med? Hela helgen gick åt att sola och inte en enda gång frågade han om vi skulle sätta oss och gå igenom bostäderna tillsammans, inte en enda gång visade han nått intresse ang allt det här. Varför? Jo för att han har ju sitt, han är trygg, han har sitt stabilt och känner sig nöjd!

Och av just denna anledning så vet jag inte om vi ens kommer så långt som att flytta ihop till mig i min lägenhet. För om det ska va på det här sättet så orkar jag inte kämpa. Jag är inte ensam i ett förhållande, man är två, men om man ändå ska va ensam så kan man lika gärna va det på riktigt, då lider man inte.

Sommar 2008

Än så länge så har min sommar vart ganska bra, visst att vissa omständigheter kunde vart mycket bättre men på nått sätt så blir allt så mycket lättare med lite sol och värme i ens liv.

Jag har en otroligt jobbig situation med min kille L.
Vi har ingenstans att bo, då han är inneboende hos en idiot och jag har hyrt ut min lägenhet. Men vi (jag) jobbar på det och hoppas på att komma på någon lösning snarast möjligast.

Det som får mig att gå vidare, må ganska bra och ha lite hopp uppe är faktiskt detta underbara väder i Sverige!
L och jag har nyss vart på Mallorca och haft det kanon skönt, vi va borta i 2 veckor och bara njöt av vädret, solen och badandet.
Vi trodde vi skulle komma hem till regn och kallt väder men faktiskt så kom vi hem till ett kanon väder i Stockholm!
Det är vi glada för och det mår jag bra av.

Jobb, ja jag är ju en ambulerande konsult åt Manpower. Och innan sommaren satt jag i ca 8 månader på ett företag inom kundtjänst. Uppdraget tog slut och nu är jag helt utan uppdrag. Det som är bra är att man går hemma med betalning, men det är ändå lång tråkigt att bara gå hemma hela dagarna. Speciellt när alla andra jobbar.
Men då har man mer tid att utforska bloggar. =)
Det som jag redan upptäckt nu är att det inte är så skoj med att man inte verkar få så många läsare här som på andra ställen, men jag ger det en liten chans till. =)

Tillökning

Nej nej, inte jag inte!
Men min barndoms- och närmsta vännina S är gravid igen! (Hon har redan en son på 8 år)
Dom har försökt nu ett tag och nu, idag, äntligen så dök det positiva svaret upp på den där stickan! =)
Barnet beräknas då att komma någon gång i Mars, vilket är en väldigt bra månad!
Själv är jag ifrån november så man vet att det inte är skoj alls att behöva vänta heeela året för att få fylla år, nu när man är äldre så vill man iof vänta.. haha. Det är knappst så att man längtar till man fyller 30... suck.. inte många månader kvar nu..
Ja ja, det va inte om mig det handlade om..


Grattis S och R !!! Och självklart lille V oxå som ska få ett syskon!!

Söndag 27 Juli

Jahapp, då va man inne på en ny blogg igen då! Varför kan man inte bara hålla sig till en enda?? Jag tycks ha svårt att välja mellan Metrobloggen, Blogspot och svenska Blogg.
Vilken är egentligen bäst?? Och hur vet man det??
Det jag mest gillade med Metrobloggen va faktiskt att man kunde se statistik, det va super skoj. Men den va bra långsam!! Shit man kan inte lägge upp en bild ens för det tar tusen år! Så nu är jag på jakt igen. Efter en ny blogg. Suck.

Så vad säger ni som har bloggar? Är denna sida bra?
Jag vill ju kunna se statistik juh, hur gör man då!?
Suck att man inte kan mer om internet, htlm koder och sånt!
Det finns ju dom som gör sina bloggar super fina och själv kan man inget alls!
Amatöööör!! haha.. Jag bjuder på den. =)